Det är inte det att mina inlägg har ljugit, jag har gjort allt jag skrivit om, men jag har valt att lämna endel utanför.
Under de 2 månader jag varit här har jag mått både fantastiskt bra och fruktansvärt dåligt. Det har gått i vågor och berott på flera olika anledningar. Oavsett så har det inte blivit som jag hoppats på och ett tag kändes det som jag hade valt helt fel väg. Jag har fått rannsaka mig själv, vad gör jag här? Vad vill jag? Vart vill jag? Några gånger har jag längtat hem, men oftast när jag känt mig nere har jag nog mest längtat bort.
Tillslut kände jag att jag var tvungen att göra något och jag sa till min värdmamma att jag vill sluta vid jul även om jag, enligt mitt kontrakt, skulle stannat till juli. Hon tog det förvånadsvärt bra och vi har pratat igenom det. Det är en snäll och trevlig familj på många sätt och vis men jag känner helt enkelt inte att jag är rätt au pair för deras familj. Kanske inte för att vara au pair överhuvudtaget, det vet jag inte. Jag är väldigt ledsen över att lämna dem i sticket, men där och då kände jag mig inte kapabel till att fortsätta som det var och att stanna ett år kändes för länge.
Detta var några veckor sen och jag känner att det blivit bättre sedan dess överlag (dock har just denna vecka varit väldigt jobbig). Om det beror på att jag sa upp mig eller för att jag faktiskt kommit in i det franska livet, hittat några att umgås med och fått rätsida på andra delar av mitt liv vet jag inte riktigt. Oavsett så är det som det är. Vardagen rullar på och de börjar bli fler positiva stunder än negativa. Jag har ändrat tankesätt och kan oftast fokusera på det positiva igen. Jag är ju i Frankrike och har fått en möjlighet att göra det jag drömt om så länge. Det är ju helt galet egentligen. Men om inte ens drömmar blir som man tänkt sig så måste man kunna släppa dem. Även om det känns som man misslyckats så har man ju lyckats testa.
Jag har också bestämt mig för att hoppa av kostkursen jag läser på distans. Jag prioriterar inte den tillräckligt för att den ska ge mig något och att göra något halvdant känns sådär. Förhoppningsvis kommer jag lägga mer tid på att lära mig franska som faktiskt är ett av målen med mitt år i Frankrike. Att läsa näringslära det året man är i brödet, vinet och ostens land känns inte heller som den bästa tajmingen. 😛
Så vad är planen för våren? Jag vill inte hem. Jag vill vidare. Att åka tillbaka till Sverige efter ett halvår känns tråkigt. Även om au pair kanske inte passade mig så vill jag ju fortfarande lära mig franska. Jag har sökt endel kurser och kommit in på en folkhögskola som har en franskakurs i Aix-en-Provance. Kursen är 4 månader lång och börjar den 4e januari. Det kommer (på gott och ont) vara en helsvensk klass, men undervisningen sker på franska och är främst fokuserad på att kommunicera muntligt vilket jag ser fram emot. Det var en stor faktor till varför jag tillslut valde folkhögskola och inte universitet.
Så ja, det var en uppdatering om dagsläget och planen framöver just nu, men mycket kan hända tills nästa år. Eftersom Frankrike börja stänga ner så smått igen på grund av corona så får vi se hur det är om några månader. På tal om det så kommer Macron hålla tal ikväll och vi får se om det blir någon typ av confinement igen. Jag försöker göra det bästa av allt.
Jag ångrar inte att jag valde att åka till Frankrike eller att jag blev au pair. Jag har lärt mig otroligt mycket på kort tid och jag är glad att jag har möjligheterna att testa på det jag vill. Jag är tacksam för att jag har personer som stöttar mig och uppmuntrar mig att följa mina drömmar och min magkänsla.
Ibland måste man våga ge upp för att våga nåt annat. Tillslut är tid det enda vi har och det handlar inte om att hinna/inte hinna. Det handlar om att prioritera/inte prioritera och ibland behöver man omprioritera.
Ta hand om er!
Allt gott,
Lisa
Lisa! Du är en av de klokaste människor jag känner! 😍😍😍 kramar!